Pressklipp 2011

Under årets festival har pressen bland annat skrivit:

Hallandsposten

- Jan Håkansson 28/6: ”Anneli Lindfors, som bara för några veckor sedan sjöng sin första Sieglinde i Värmlandsoperans Wagnerring, uppvisade en lyrisk-dramatisk sopran med uppenbar potential för krävande Wagner- och Verdipartier, här påvisat med övertygande återgivningar av Elsas dröm ur ”Lohengrin” och Leonoras ”Pace, pace” ur ”Ödets makt” – den senare för övrigt av Birgit Nilsson ofta föredragen som extranummer. Rösten är varm och fyllig, med fint fokus och god expansivitet, och kvaliteter finns också för de intimare formaten, här exponerade i bland annat några romanser av Jean Sibelius och Gösta Nystroem, samt synnerligen i Richard Strauss Cäcilie.
Lindfors medstipendiat, den lyriske tenoren Joachim Bäckström, har redan skördat framgångar med sin slanka och vackert timbrerade stämma, bland annat i sin debut som Pinkerton i Puccinis ”Madama Butterfly” på Malmö opera. ……. Störst publikt bifall tillföll honom dock – och inte alldeles opåräknat – för Gustaf Nordqvists ”Till havs” och själv är jag benägen att ge honom särskild kredit för en subtil tolkning av Hugo Alfvéns ”Jag längtar dig”. Med lysande klaverbeledsagning i såväl arior som romanser som i ett par duetter bestod den eminente Matti Hirvonen.”

Sydsvenskan

- Tobias Lund 29/6: ” Vid parkeringsplatsen bakom turistinformationen i Båstad står fyra personer och spelar alphorn. När de stilla harmonierna går över i flerstämmighet med rytmiskt gung låter de långa instrumenten plötsligt som – oljefat! Båstad Kammarmusikfestival brukar vara värd att besöka bland annat för de oväntade erfarenheternas skull. Måndagens invigningsceremoni med alphornskvartetten Hornroh antydde att årets festival inte blir något undantag. Och alphornisterna skulle också dagen därpå ge en barnkonsert. Kul!
Den konstnärliga ledaren Karin Dornbusch, som är bosatt i Basel, ser till att festivalpubliken får höra framstående men i Sverige mindre kända musiker från Mellaneuropa. En sådan är hornisten Bruno Schneider, tidigare solohornist i Zürich, München och Genève. I Mariakyrkan spelade han Lars-Erik Larssons ”Concertino för horn och stråkorkester” tillsammans med Jönköpings Sinfonietta och dirigenten Hannu Koivula. Schneider spelade med en lätt och levande ton som grund och smattrade till bara när musiken bjöd in till det. Som hos en del andra riktigt fina musiker blev instrumentet genomskinligt, så att kompositionen tycktes träda fram utan att hindras vare sig av speltekniska begränsningar eller av instrumentets schabloner. Lars-Erik Larsson hade nog varit glad.”

HD/NST

- Henrik Halvarson 30/6: ”En mer verkningsfull kontrastverkan uppnåddes vid den andra konserten på måndagskvällen när de spröda klangerna från Rolf Lislevands teorb (en slags luta) och barockgitarr ställdes mot Alexander Suslins kontrabas. Vid första anblicken verkar de inte ha mycket gemensamt, i synnerhet som musiken härstammar från helt olika tider, barock mot nutid. Men det handlade i båda fallen om musik som utforskade instrumentens klangliga möjligheter. Visserligen är teorbens och lutans dynamik mer begränsad än kontrabasens, men Rolf Lislevand plockade fram fler nyanser ur sina instrument än man skulle kunna tro var möjligt. Alexander Suslins framförande av årets huskomponist Sofia Gubaidulinas ”7 etyder” var en säregen blandning av andlig övning och brottningsmatch med instrumentet.”

HD/NST

- Henrik Halvarson 1/7: ”Under ett par decennier har Hillevi Martinpelto varit en av de ledande sångarna på Kungliga operan i Stockholm med de stora sopranpartierna i sin repertoar. Här var det dock inte i de dramatiska sångerna, utan i de mer finstämda romanserna som hon firade sina största triumfer, finkänsligt ackompanjerad av Matti Hirvonen. Rangströms oförlikneliga Runeberg-tonsättning ”Den enda stunden” var perfekt i sin enkelhet. I Liszts gestaltning av Victor Hugos ”Quand je dors” kunde hon binda ihop det extatiska och det innerliga.”

Hallandsposten

- Jan Håkansson 2/7: ”Fängslande har det varit att möta en handfull verk av ryska tonsättarikonen Sofia Gubaidulina, årets ”composer in residence”, och ännu, vid närmare 80, intensivt närvarande och engagerad i det som klingar från podium och kyrkokor.
Med kvällens förestående ”Concert surprise” – av tradition ett de glada överraskningarnas och det uppsluppna musikanteriets evenemang – läggs 19:e upplagan av Båstad Kammarmusikfestival till handlingarna. Väl upplagd och genomförd, som var och en närvarande kunnat konstatera, och fylld av intressanta möten med såväl artister och ensembler som med mer eller mindre bekanta tonsättarnamn. Något dussin punktvisa nedslag under veckan har alltså verifierat att det beprövade konceptet alltjämt är hållbart och publikt attraktivt. Äldre musik blandas med det alldeles nyskrivna, det välbekanta med det sällan eller aldrig tidigare hörda; ensemblekonstellationerna växlar i olika sammanställningar, samvaron runt notställen präglas av entusiasm och inlevelse i musicerande på oftast hög nivå.
….. Till veckans höjdpunkter kan oreserverat räknas onsdagens romansafton med sopranen Hillevi Martinpelto och den svåröverträffade ackompanjatören Matti Hirvonen på Apelrydsladans podium. I Richard Wagners Wesendoncksånger, inramade av romanser av bland andra Ture Rangström, Edvard Grieg och schweizaren Othmar Schoeck, gavs lysande prov på sångkonst i det intima formatet, gestaltad med underbar frasering och insiktsfullhet i en rikedom av text- och klangvalörer som bara kan erövras genom mångårig erfarenhet. …..Bland uppskattade noteringar i övrigt finner jag i blocket bland andra den unge norske pianisttalangen Tor Espen Aspaas som tillsammans med cellisten Christoph Dangel tolkat Beethovens g-mollsonat op. 5:2 och i samförstånd med den eminente hornisten Bruno Schneider underhållit med en romans av schweizaren Willy Burkhard. Minnesvärda inslag är också Helena Winkelman, Raphael Sachs och Christoph Dangel i en stråktrio av Sofia Gubaidulina – av samma musikaliska haltfullhet som präglar hela hennes produktion – samt konstellationen Helena Winkelman, Ola Karlsson och Ha-Young Sul Bladner i en munter pianotrio över irländska melodier av Frank Martin.”

HD/NST

- Henrik Halvarson 2/7: ”På torsdagskvällen gjorde den norska vokalensemblen Trio Mediaeval sitt andra framträdande och sjöng en mässa från 1300-1400-talet ”A Worcester Ladymass”. Och alla fantastiska sonater, trior och kvartetter till trots så kommer denna mässa att utgöra en av höjdpunkterna under denna festival. Med bara sina röster, samt några handklockor, trollband Trio Mediaeval publiken. De rena klangerna och det långsamma tempot skapade en stämning av lugn avskildhet som alltför sällan infinner sig på konserterna. …. Mycket mer jordisk och mänsklig var den andra konserten på torsdagskvällen. Till en del i form av huskomponisten Sofia Gubaidulinas stycken ”De profundis” och ”In croce”, där det är lätt att föreställa sig en sjäslig kamp i det dramatiska förloppet mellan högt och lågt, ljust och mörkt. Ackordeonspelaren Geir Draugsvoll gav ” De profundis” en nästan teatral prägel med sin utlevelse. Instrumentet var en del av honom själv, som ibland bokstavligen andades med honom. Tillsammans med Alexander Suslin gav Draugsvoll ”In croce” en mer sökande karaktär.
Franz Schuberts ”Oktett” var slutligen som ett ymnighetshorn av melodier. Under nästan en timme bjuder tonsättaren generöst på sin musikaliska tröst. Hur hemskt det än kan vara i livet, så finns harmonin och ljuset ändå i musiken. Ensemblen, som bland annat omfattade festivalledaren Karin Dornbusch, gav verket ett överväldigande framförande.”

Sydsvenskan

- Tobias Lund 3/7: ”Att besöka Båstad Kammarmusikfestival med ett festivalpass i handen är att glida runt i ett vimmel av toppmusiker. Det är upp till åtta konserter per dag och genrebredden är stor. Man blir kräsen. ……. När den ställdes mot Leo Nilssons ”Ode to a garden”, som lät genom högtalare gömda i en hemlighetsfull dal i Norrvikens trädgårdar. Här grep musiken omkring sig: Elektroniskt blipp-blopp fick bäckens porl och gransångarens entoniga punktmusik att bli delar av en större komposition. Rödhaken, tillfälligt dövad av bashögtalaren i busken, släppte den vandrande lyssnaren oklokt nära. Det var en förändrad natur. Också gångna tider drogs in i leken när ett snabbt och ljust blippande formade sig till en rytmisk kompression av flerstämmig barockmusik.”

HD/NST

- Henrik Halvarson 4/7: ”Jag har lyssnat till mycken vokalmusik och stycken för solo och duo under årets upplaga av Båstad Kammarmusikfestival, men när Gémeauxkvartetten spelade Josph Haydns ”Ryttarkvartett” var det som att komma hem. Under tidigare år har stråkkvartetterna varit som en röd tråd genom festivalerna. Det har ofta varit två kvartettensembler på plats. I år var det bara en och den hade en ganska undanskymd roll. ”Ryttarkvartetten” var det enda av deras stycken jag hörde. Det var synd. Vilket samspel och vilken detaljrikedom visade inte Gémeauxkvartetten prov på. Det var ett felfritt framförande på samma gång som det var spontant och levande.
….. Siktet under kvällen var dock inriktat mot det avslutande numret. När det var som bäst uppnådde man euforisk känsla, som aldrig infinner sig på en vanlig konsert. Årets ”överraskningsavdelning”, vars innehåll inte avslöjades förrän direkt innan styckena spelades, bjöd på en del underbara enskildheter ….. Tor Espen Aspaas pianoparafras ”med extra allt” var hysteriskt rolig. Lucia Negros tolkning av Chopins Scherzo i b-moll storartad och Ola Karlssons arrangemang av ”Popular song” ur Waltons ”Facade” fyndig, för att inte tala om Karlssons makalösa tolkning av Chopins Polonaise för cello och piano, men däremellan blev det för mycket av intetsägande salongsmusik. Hur roligt det än är att för en gångs skull höra fyra cellister spela ihop.”

+ Årets huskomponist Sofia Gubaidulina var ett utmärkt val. Rik verklista och musik som kommunicerar.
+ De nya bekväma stolarna i Apelrydsladan. De gamla biostolarna var inte att leka med.
+ Trio Mediaeval, vars rena klanger och serena sång jag kommer att bära med mig under lång tid framöver.
- Romanskonserten med Hillevi Martinpelto. Varför så snålt tilltagen när man väl har en världsartist på plats. Skulle sponsorerna inte klara mer än en knapp timmes musik?